Ragnhild
13 februari 2026
Försvarstal – Göteborgs tingsrätt 260212
Jag är åtalad för ohörsamhet mot ordningsmakten efter att den 13 december ha blockerat oljetransporter vid Göteborgs oljehamn.
Jag erkänner de faktiska omständigheterna. Jag satt i vägen och jag följde inte polisens order att flytta på mig. Men jag erkänner inte brott.
Jag menar att min handling var rättfärdigad och att ansvarsfrihet föreligger, bland annat med stöd av nödrätt enligt 24 kap. 4 § brottsbalken.
Jag agerade fredligt, öppet och utan våld. Och jag gjorde det därför att jag ansåg – och fortfarande anser – att situationen är ett nödläge.
Den 13 december var det exakt tio år sedan Parisavtalet undertecknades. Sverige har åtagit sig att begränsa den globala uppvärmningen och har dessutom antagit klimatlagen (2017:720), som kräver att politiken ska föras i linje med Parisavtalets mål.
Trots detta konstaterar Göteborgs Stads klimatråd i sin rapport från 2023 att stadens territoriella utsläpp minskar i alldeles för långsam takt och att målet om 70 procents minskning till 2030 inte kommer att nås med nuvarande politik . Rådet pekar särskilt ut raffinaderierna och oljeberoendet som avgörande hinder. Nästan hälften av Göteborgs territoriella utsläpp kommer från raffinaderierna.
Samtidigt finns ingen plan för att avveckla oljehamnen.
Klimatkrisen är inte ett framtidshot. Den orsakar redan sjukdom och förtida död. Extrem värme, översvämningar, bränder och livsmedelskriser är dokumenterade konsekvenser av fortsatt fossil förbränning.
Oljehamnens verksamhet är en del av denna kedja. Varje transport som lämnar hamnen bidrar till ökade utsläpp och till en utveckling som hotar människors liv och hälsa.
Det är mot denna bakgrund jag agerade.
Nödrätten medger ansvarsfrihet om en handling begås för att avvärja en fara som hotar liv eller hälsa och om handlingen inte är oförsvarlig med hänsyn till omständigheterna.
Jag menar att:
- Faran är akut, pågående och väldokumenterad.
- Den hotar liv och hälsa i stor skala.
- Den skada jag orsakade var tillfällig och begränsad.
- Den störning jag orsakade var rimlig och proportionerlig med hänsyn till den allvarliga och fortgående skada som oljehamnens verksamhet orsakar.
Enligt regeringsformen 1 kap. 2 § ska det allmänna främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.
Europakonventionen skyddar rätten till liv (artikel 2) och rätten till privat- och familjeliv (artikel 8). Europadomstolen har betonat att rättigheter ska vara praktiska och effektiva – inte teoretiska och illusoriska.
Sverige är bundet av Århuskonventionen. Den garanterar rätten till miljöinformation, deltagande och rättslig prövning. Den innehåller också ett uttryckligt skydd för miljöförsvarare – personer som engagerar sig för miljö och klimat.
Konventionens syfte är att miljöengagemang inte ska mötas med repressalier.
Att kriminalisera fredlig klimataktivism som syftar till att förhindra allvarlig miljöskada står i strid med Århuskonventionens syfte och grundläggande principer.
FN:s särskilda rapportör för miljöförsvarare under Århuskonventionen, Michel Forst, har uttryckt djup oro över utvecklingen i Sverige. Han har varnat för att fredliga klimataktivister i ökande grad behandlas som kriminella och att rätten att protestera som helhet är hotad.
Samtidigt har advokaten Linus Gardell beskrivit hur repressionsnivån i Sverige har ökat genom höjda straff, förändrad praxis och skärpt tillämpning av befintlig lagstiftning. När inskränkningar sker kontinuerligt och på flera plan riskerar demonstrationsfriheten att bli inte praktisk och effektiv, utan teoretisk och illusorisk.
Detta mål måste förstås i det sammanhanget.
Civil olydnad är en erkänd demokratisk tradition när lagar eller politiska beslut leder till allvarlig skada.
Mitt fackförbund ST har tagit ställning för att civil olydnad kan vara nödvändig i en demokrati. Naturskyddsföreningen har uttryckt stöd för civil olydnad som metod i klimatfrågan.
Detta är inte ett angrepp på demokratin. Det är ett uttryck för deltagande när andra vägar visat sig otillräckliga.
Jag är mamma. Jag är mormor.
För mig handlar detta om vilket liv mina barn och barnbarn, ja alla barn, ska få leva.
När kunskapen finns och besluten ändå leder till ökade utsläpp upplever jag en moralisk plikt att göra det jag kan för att mildra klimatkrisens värsta effekter. Att inte agera hade för mig varit det verkligt oförsvarliga.
Rätten är inte ansvarig för klimatpolitiken. Men rätten är en del av rättsstaten.
Ni har att avgöra om min handling ska förstås isolerat som en ordningsstörning – eller i sitt sammanhang som en handling i ett pågående nödläge och i en tid där grundläggande demokratiska rättigheter är under press.
Vad ska en medborgare göra när vetenskapen är entydig, när politiken inte lever upp till sina egna lagar och internationella åtaganden, och när fortsatt passivitet leder till förtida död och lidande?