Öppet brev till Jämställdhetsmyndigheten om klimatförändringarna och jämställdhetsarbetet

Okategoriserade texter

17 juni 2022

Enligt de största vetenskapliga tidskrifterna inom hälso- och sjukvårdsområdet så är världsledarnas fortsatta misslyckande att hålla den globala temperaturökningen på under 1.5 grader det största hotet mot global hälsa. Klimatförändringarna, detta stora hot mot hälsan, har inte orsakats av kvinnor och män i lika stor utsträckning. På transportområdet orsakar mäns transporter dubbelt så stora koldioxidutsläpp som kvinnors, precis som män äter kött i större utsträckning än kvinnor, vilket också har en negativ påverkan på klimatet. Effekterna av klimatförändringarna drabbar också kvinnor och män i olika utsträckning. Fattigdom är en viktig sårbarhetsfaktor för klimatförändringar, och världens kvinnor är i stor majoritet vad gäller fattigdom. Under 2021 uppgick antalet flickor som inte kunde gå klart sin utbildning till 4 miljoner, ett antal som kan tredubblas inom de närmsta tre åren med nuvarande utveckling. Accelererande klimatförändringar väntas också leda till att fler och fler människor måste fly, då deras hem förstörts av naturkatastrofer, eller mat- och vattenförsörjningen havererar i ett instabilt klimat. På flykt är kvinnor särskilt utsatta och löper större risk än män att utsättas för sexuellt våld. FN har rapporterat att i perioder av torka ökar antalet flickor som säljs in i äktenskap, då detta ger svältande familjer boskap i ersättning.

Vi är “Psykologer för Extinction Rebellion”, en sammanslutning av psykologer som tar klimatförändringarna på allvar. Idag vänder vi oss till Jämställdhetsmyndigheten med ett budskap. Jämställdhetsmyndigheten verkar för att kvinnor och män i Sverige ska ha samma makt och möjligheter att forma samhället och sina egna liv, och de fokuserar bland annat på inflytande, ekonomi, hälsa, samt mäns våld mot kvinnor. Myndigheten har också i uppdrag att bistå regeringen som expert i det internationella samarbetet inom jämställdhetsområdet. Vidare ska Jämställdhetsmyndigheten bidra till arbetet med att nå och följa upp de globala målen inom Agenda 2030 vilket bland annat innefattar mål 13 – bekämpa klimatförändringarna.

Det går att hävda att Sverige ur ett jämställdhetsperspektiv är väl rustat för klimatförändringarna. I samhällen där kvinnor och män lever relativt jämställt, som i Sverige, är det ingen skillnad på hur de drabbas av naturkatastrofer. Ett sådant perspektiv förbiser dock att män i Sverige är ansvariga för en oproportionerlig andel av våra utsläpp, medan dessa utsläpp drabbar kvinnor i andra länder särskilt hårt. Att svenska mäns livsstil orsakar orimligt stora utsläpp beror bland annat på att de i genomsnitt har högre inkomst än kvinnor vilket ger utrymme för större klimatnegativ konsumtion, samtidigt som kvinnor är mer benägna att köpa begagnat. Särskilt på transportområdet är det tydliga könsskillnader i form av att kvinnor är mer benägna att nyttja kollektivtrafik, medan män i större utsträckning kör bil och flyger. Regeringen har i sin egen skrivelse “Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid” uttryckt att det finns synergieffekter mellan minskad klimatpåverkan och ökad jämställdhet. När regeringen nyligen anslog ytterligare medel för att bygga ny infrastruktur för bilism i Stockholm, samt för att bibehålla eller rentav höja hastighetsgränserna på landsbygden, då är det exempel på insatser som är dåliga både utifrån klimat- och jämställdhetsperspektiv. Precis som för Parisavtalet tycks det inte vara prioriterat för regeringen att följa sina egna mål inom jämställdhetspolitiken. Kanske spelar infrastrukturministern Tomas Eneroths preferenser en viss roll, han uttrycker att han “gillar ju att köra bil, tycker det är jättekul” och skrattar åt att han och energiministern är två ”bilnördar på departementet”.

Bland klimatförnekare är män kraftigt överrepresenterade, samtidigt som det finns tendenser att förminska och förlöjliga kvinnor som träder fram för att påtala klimathotets fatala konsekvenser. Män som grupp är också mer benägna att använda våld mot fredliga demonstrationer, såsom klimataktioner. Normer om maskulin rationalitet och feminin hysteri hotar jämställdheten, vilket även tar sig uttryck i klimatkrisen, där kvinnor som lyfter klimatkrisen återkommande beskrivs som ”känslostyrda”. Som psykologer för Extinction Rebellion vill vi slå fast att klimatångest är en rimlig reaktion på det stora hot vi står inför, inte en form av hysteri.

Under det hårt kritiserade klimatmötet Stockholm +50 var nobelpristagaren Malala Yousafzai på plats i Stockholm och protesterade tillsammans med Greta Thunberg. Malala, som överlevt mordförsök från talibanregimen, hade ett budskap till den svenska regeringen: ”Det är dags att Sverige visar vad det betyder att vara ett land med en feministisk utrikespolitik.” Sveriges regering har i år kraftigt skurit ner på det internationella biståndet, vilket bland annat drabbar klimatarbetet samt flickors rätt till utbildning.

Jämställdhetsmyndigheten inrättades för ett “effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken” och har bedrivit ett framgångsrikt arbete på många olika fronter. Hur ser det då ut vad gäller myndighetens arbete inom det område som innebär störst hot mot den globala hälsan, där män är särskilt ansvariga för hotet, medan kvinnor är särskilt hotade? Det ser tyvärr inte särskilt bra ut alls. Den som söker på Jämställdhetsmyndighetens hemsida får ett fåtal träffar på sökordet “klimat”. Dels som exempel på ämne som väcker särskilt hat kopplat till ett samtal om näthat mot kvinnliga journalister, och dels med koppling till gruvarbete. Har myndigheten tittat närmare på den utsläppsintensiva gruvindustrin som domineras av manliga arbetare utifrån ett klimatperspektiv? Nej, det handlar om vikten av ett öppet klimat på arbetsplatsen för att förebygga olyckor.

Det finns redan idag fullt rimliga anledningar för Jämställdhetsmyndigheten att fokusera på klimatförändringarna utifrån deras befintliga uppdrag. Som expert till regeringen gällande det internationella samarbetet inom jämställdhetsområdet, kan myndigheten med tydlighet framföra att både orsaker till och sårbarhet för klimatförändringarna följer traditionella könsmönster, där främst män orsakar och kvinnor drabbas. Mäns klimatrelaterade utsläpp går att se som en form av långsamt verkande våld, där kvinnor är särskilt utsatta. Då myndigheten ska bidra till att vi uppnår de globala målen för Agenda 2030 är det rimligt att de också, i rollen som expert, belyser hur alla dessa mål hänger samman med jämställdhet, inte minst målet att bekämpa klimatförändringarna.

Den som granskar regeringens mest konkreta uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten, regleringsbreven, får en viss förståelse till varför det är så tyst inom klimatområdet. Uppdrag som är konkret kopplade till klimatförändringarna och jämställdhetsperspektiv lyser med total frånvaro! För att hjälpa myndigheten på traven har vi således valt att komplettera det nuvarande regleringsbrevet med ett antal tillägg.

Myndigheten ska:

Analysera och presentera hur beteenden som har särskilt stor negativ klimatpåverkan ser ut utifrån ett könsperspektiv.
Identifiera målbeteenden på individnivå som är önskvärda utifrån en målsättning om minskade utsläpp i linje med Agenda 2030 mål 13, att bekämpa klimatförändringarna. Samt analysera och presentera hur kvinnor respektive män presterar avseende dessa målbeteenden idag.
Ge konkreta förslag på åtgärder på samhällsnivå som skulle kunna minska mäns klimatrelaterade utsläpp samt konkret leda till minskad sårbarhet hos kvinnor för klimatförändringarna, nationellt samt internationellt.
Analysera och presentera på vilka sätt klimatförändringarna drabbar människor globalt med utgångspunkt i könsperspektiv och klimaträttvisa.