Ragnhild
17 november 2023
Sakframställan
Jag medger händelseförloppet, men förnekar brott och vill förklara varför.
Den 13 november skrev den pensionerade advokaten Gottfried Klein, en insändare i dagens Nyheter som handlar om den fällande domen mot Greta Thunberg efter att hon blockerat oljetransporter i Oljehamnen i Malmö, alltså exakt det jag och mina medaktivister gjort gång på gång i Göteborgs Oljehamn.
Gottfried Klein skriver: I de skriftliga domskälen står inte ett enda ord om vilken rätt polisen hade att åsidosätta den i grundlagen inskrivna demonstrationsrätten och befalla Thunberg lämna platsen. Redan här borde hon ha blivit frikänd. Demonstrationsrätten rankas högre än polislagen.
I detta fall undrar jag om polisen hade laga rätt att utfärda den ordningshållande befallningen? Vilken konkret störning utgjorde vi? Hur många transporter blev påverkade och hur visste polisen detta när de gav ordern. Kan det vara så att polisen inte gjorde någon självständig bedömning av störningens omfattning, till exempel genom att bevaka en eventuell köbildning vid den andra infarten till Oljehamnen? Om det inte uppstod någon köbildning innebar vår blockad endast två minuters försening per tankbil.
Inte heller i de fällande domarna mot oss i Göteborg, har det i domskälen funnits någon utredning om vilken rätt polisen har att åsidosätta vår grundlagsskyddade demonstrationsrätt.
Jag vill också åberopa artikel 2 i Europakonventionen ”Rätt till liv”) där det står att vi alla har rätt att försvara oss när våra liv är hotade. Gäller inte längre denna konvention i detta fall? Isåfall vill jag gärna att det uttryckligen står i min dom.
Till sist vill jag åberopa Brottsbalken, 24 kapitlet, fjärde paragrafen. Där står det att en straffbelagd gärning, som förövas i vissa fall av nöd är tillåten under förutsättning att den inte är oförsvarlig.
Bedömningen görs i två led: 1) dels förutsätts att vi befinner oss i en nödsituation, vilket är fallet eftersom våra liv, vår hälsa och vår egendom skadas och hotas av klimatkrisen 2) dels att gärningen inte bedöms vara oförsvarlig. Principiellt krävs att gärningen ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras.
Även här uppfyller vår aktion lagkraven. Vår aktion orsakade en minimal störning eftersom vi blockerade en infart av två till oljehamnen, samtidigt som 20 miljoner ton olja årligen passerar in via Göteborgs oljehamn.
Slutplädering
Så sitter jag här igen. För femte gången ställs jag inför rätta för att jag sätter mig i vägen för det system som hotar allt levande på vår enda planet.
Det är ställt bortom allt tvivel att vi lever mitt i en eskalerande klimatkris, ja en klimatkatastrof. Den utgör inte ett hot i framtiden. Den är här nu.
Sedan jag började engagera mig i klimatkampen har läget bara förvärrats. Enligt FN skördar klimateffekterna redan nu cirka 13 miljoner dödsoffer årligen globalt. 3,6 miljarder människor lever på platser som är extremt sårbara för uppvärmningens effekter.
Även om alla länder skulle uppfylla sina klimatlöften lär jorden bli nästan tre grader varmare fram till år 2100. Över en tredjedel av jordens yta kommer med stor sannolikhet att bli obeboelig, säger Johan Rockström.
Samtidigt fattar den nuvarande regeringen beslut som ökar utsläppen.
Vad ska vi som medborgare i en demokrati då göra när våra politiker eldar på klimatkrisen?
I mina tidigare domar och mina medaktivisters domar brukar det anges som skäl till en fällande dom, att det är upp till våra politiker att bestämma vilka risker vi som samhälle är beredda att ta. Det är alltså inte upp till mig att avgöra det.
Men vad händer om våra politiker själva bryter mot grundlagen, internationella överenskommelser som Parisavtalet och vår egen klimatlag? I grundlagen står det att ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” Detta sker inte idag. Då anser jag att samhällskontraktet är brutet och att det är min självklara rätt och plikt att utnyttja min demonstrationsrätt för att störa och hindra denna bokstavligen talat dödliga verksamhet.
När vi utnyttjar vår grundlägsskyddade rätt att sätta oss i vägen för den fossila verksamhet som bokstavligen talat förstör förutsättningarna för liv på vår enda planet, svarar samhället med att straffa oss istället för att ta itu med klimatkrisen och avveckla den fossila verksamheten. Detta bidrar också till ökat hot och hat mot klimataktivister: Nyligen sköt en amerikansk jurist två klimataktivister på en motorväg i Panama City, för att han ”fått nog.”
Vår grundlagsskyddade rätt att protestera naggas hela tiden i kanten. Vår statsminister tycker att några stillsamt sjungande mammor på hans after work utgör en totalitär kraft och klimatministern ställer in ett öppet möte med hänvisning till ett påstått säkerhetshot, som vid närmare granskning visar sig vara en 70-årig fredlig klimataktivist som vill ställa frågor om betong.
Vår egen justitieminister tycker att klimataktivism ska kunna ge livstids fängelse..
FN-rapportören Michel Forst menar att klimataktivisters mänskliga rättigheter kränks av lagstiftare, domstolar och polis när repressionen mot fredliga aktivister ökar över hela Europa.
Den 30 oktober 2001 trädde Enligt Århuskonventionen i kraft och utnämndes till FN:s mest ambitiösa satsning på miljödemokrati av generalsekreteraren Kofi Annan. Det bindande avtalet går nämligen på tvärs med den allt hårdare bestraffning av klimataktivister som praktiserar fredlig civil olydnad.
Enligt FN-rapportören Michel Forst är okunskapen är stor om klimataktivisters rättigheter. Inte heller de svenska Tingsrätterna har koll på internationell lagstiftning, menar flera svenska advokater.
Jag hoppas och tror att det kommer att förändras. Det är inte vi som ska straffas. Och jag kan lova att vi kommer att fortsätta göra fredlig civil olydnad för att ge våra barn en chans till ett tryggt liv på en beboelig planet. Vi vägrar blunda och vi vägrar ge upp.
Det är min medborgerliga plikt och min grundlagsskyddade rätt att göra vad jag kan för att mildra de allra värsta effekterna av denna klimatkatastrof genom att sätta mig i vägen för den fossila verksamhet som förstör mina och alla andra barns framtid.
Den första april blev jag mormor till lille Frans. Ett litet underverk som Jag älskar över allt annat. Jag står inte ut med att tänka på vilken framtid som väntar honom och alla andra barn, om vi inte agerar nu.
Till sist vill jag citera Christiana Figueres som var med och förhandlade fram Paris-avtalet:
”Jag är mamma till två barn. Om jag står vid sidan av vägen och ser en stor buss närma sig i hög hastighet, samtidigt som mina barn går ut på vägen, står jag då kvar och hoppas att någon annan ska ingripa? Det enda jag gör är att springa (som fan) det fortaste jag kan för att få bort barnen från vägbanan. Det är exakt det vi inte gör och det är exakt det vi måste göra. Springa av helvete för att få bort de kommande sju generationerna från vägen.”