Johan
15 maj 2024
Johans slutplädering efter att ha deltagit i blockad i Göteborgs oljehamn 16 mars 2024
Vi hoppas alla i grunden på att vi ska behöva förändras så lite som möjligt.
Och det gäller inte minst inför rådande klimatkris.
Att den ska vara lite mindre akut eller allvarlig än vi först trott.
Att våra myndigheter, statsapparat och näringsliv är på god väg i den gröna omställningen.
Eller att vi ska kunna samla in och lagra koldioxidutsläpp i större skala.
Allt för att minimera behovet av förändring.
Men så ser det tyvärr inte ut om vi tittar oss omkring:
Lokalt i Göteborg råder följande läge vad gäller klimatarbetet.
I uppföljningen av Göteborgs stads miljömål, konstaterar miljöförvaltningens tillförordnade chef Peter Berntsson att ” De tre övergripande miljömålen för natur, klimat och människa samt fem av delmålen, bedöms inte kunna nås med nuvarande arbetssätt och tempo.”
På nationell nivå, skriver Klimatpolitiska rådet i sin senaste rapport rörande regeringens klimatarbete, att ”regeringens klimatpolitiska handlingsplan lever inte upp till klimatlagens krav.
Den bortser ifrån de etappmål för 2030 som riksdagen har fastställt, samt saknar till stor del utsläppsprognoser och tidsangivelser för politikens genomförande.”
Myndigheten menar att målen för 2030 och målen för 2045 måste ses som lika viktiga.
”Det ena kan inte ersätta det andra. Varje kilo koldioxid som släpps ut, fortsätter att påverka klimatet under århundraden.”
Enligt internationella energiorganet ( IEA ) finns i hela världen idag kapacitet att lagra en promille av dagens utsläppsnivå av koldioxid.
Enligt Nils Johansson, forskare på avdelningen för strategiska hållbarhetsstudier på KTH, finns ett flertal försök till koldioxidinfångning i Sverige, men ännu ingen storskalig eller kommersiell verksamhet.
Detta står i kontrast till de 56 storskaliga anlaggningar som skulle krävas för att hantera våra årliga utsläpp av koldioxid.
Han menar dessutom, att så länge utsläppen inte minskar avsevärt, kommer koldioxidinfångning att vara näst intill verkningslös.
Vi kommer alltså att behöva förändras även om vi inte vill.
Vi kommer att behöva ställa om våra samhällen även om det tar emot.
Och om vi inte vill, kommer vi ändå att till slut tvingas till det av den verklighet som hinner ikapp.
Med då till ett ännu högre pris, individuellt, kollektivt och samhällsekonomiskt.
Vi slår oss som art över bröstet, och hävdar det unika i vår förmåga att kunna analysera vår omvärld , förstå sådant som handling och konsekvens, och att se oss själva i ett historiskt perspektiv och i en möjlig framtid.
Idag är det upp till bevis för dessa förmågor, och resultatet från provet, kommer vi att få imorgon.
Vi får då hoppas, bildligt och bokstavligt, att vi kan leva med det resultatet.