Hans
20 augusti 2023
Precis som Malin nedan, var Hans åtalad vid Göteborgs tingsrätt torsdag 17 augusti 2023. Direkt efter dagens rättegångar mot aktivisterna följde han med ut till Oljehamnen och deltog i en ny blockad. Här är den slutplädering han höll på sin rättegång:
I regeringsformen stadgas att det allmänna ska värna om en god miljö för kommande generationer. Ett sätt som staten gör detta på, är genom Parisavtalet.
Sverige åtog sig tillsammans med 194 andra länder genom Parisavtalet 2015 att agera i linje med att försöka begränsa den globala uppvärmningen till 1.5 grader och inte tillåta sig utsläpp som medför en upphettning med mer än 2 grader. Men hur går det med Parisavtalet?
Hösten 2022 skrev Naturvårdsverket följande i sin fördjupade utvärdering av miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”: ”Miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan kommer inte klaras utifrån värl- dens samlade befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen går åt fel håll – den globala medeltemperaturen fortsät- ter att stiga. De globala utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka, och halterna av växthusgaser i atmosfären stiger. För att klara miljökvalitetsmålet behöver de globala växthusgasutsläppen i grova drag halveras till år 2030 och koldioxidutsläp- pen nå nettonoll ungefär år 2050.” (Naturvårdsverket 2022, s. 11)
Forskare har räknat ut hur mycket koldioxid som kan släppas ut om åtagandena i Parisavtalet ska hållas. I en studie (Anderson et al 2020) visas att de av staten formulerade klimatmålen inte ligger i linje med Sveriges åtaganden. Och vi har inte ens lyckats uppnå dessa, enligt forskarna, för lågt ställda mål. Varje år har vi släppt ut ungefär 5-10 % mer än vad klimatmålen innebär. Vi har istället ackumulerat en koldioxidskuld gentemot framtida generationer – vi lämnar alltså till våra barn en värld där de måste ställa om mycket snabbare än vad vi hade tänkt vi att själva skulle göra, innan vi valde att inte ens uppfylla de lågt ställda målen.
I Naturvårdsverkets utvärdering från 2022 gör man ingen självständig bedöming av hur bra eller dåligt just Sverige har varit på att uppfylla sina åtaganden, men man hänvisar till organisationer som tagit sig an just den uppgiften, och från en av dem, Climate Action Tracker som kommer följande sammanfattning:
Inga länder är ”Paris-kompatibla”, dvs lever upp till sina åtaganden enligt Parisavtalet. Några få ”gör nästan tillräckligt”, men Sverige får liksom många andra länder betyget ”otillräckliga åtgärder”. Så dystert är mänsklighetens tillstånd.
Den globala koldioxidbudgeten utifrån 1.5 graders målet kommer att ta slut redan 2029.
I april 2022 skrev IPCC ordförande i en kommentar i IPCC rapporten: “We are at a crossroads. The decisions we make now can secure a liveable future. We have the tools and know-how required to limit warming,” IPCC ordförande, Hoesung Lee i April 2022.
Några månader senare, den 28 juli 2022, slog FN:s generalförsamling fast att de mänskliga rättigheterna också innefattar rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö, i resolution ”A76L75”, som särskilt betonar medlemsstaternas skyldighet att ”respektera, skydda, och understödja mänskliga rättigheter, inklusive att i alla åtgärder hantera miljömässiga utmaningar, och att vidta åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna för alla, så som överenskommet i olika internationella instrument, och att extra åtgärder ska vidtas för de som är särskilt utsatta för miljömässiga försämringar, […]”.
Det här är relevant för att forskningen om den pågående globala upphettningen är nu så omfattande och utvecklad att den kan förutsäga hur många människor som kommer att råka ut för just det som FN resolutionen handlar om: miljömässiga försämringar så att deras hemort till och med blir obeboelig. Forskarna har visat att i områden där årsmedeltemperaturen överstiger 29 grader kan människor inte på lång sikt överleva. Vid 1.5 graders global upphettning så stannar antalet människor som kommer att råka ut för detta fram till år 2100 vid ”bara” 400 miljoner personer. Som ni kanske förstått så är den bästa gissningen som forskarna gör av hur långt upphettningen kommer att gå inte 1.5 grader, utan betydligt högre, just nu är det mest sannolika utfallet givet den klimatpolitik som nu är utlovad, 2.7 grader, och då kommer 2.1 miljarder människor få sina mänskliga rättighet till en ”hälsosam och hållbar miljö” kränkt, eftersom årsmedeltemperaturen där de bor kommer att överstiga 29 grader och de kommer därmed att tvingas överge sina hem.
Forskarna har i år till och med lyckats göra modeller som estimerar hur många ton kol som krävs för att 29 graders-gränsen ska överskridas för ytterligare en person och resultatet är ca 470 ton kol.
De 20 miljoner ton olja som Göteborgs hamn genom sin distribution varje år bidrar med kommer att göra ca 43.000 personer hemlösa. 10 års verksamhet till, och siffran närmar sig en halv miljon människor. Vi vet numera alltför väl vilka fruktansvärda konsekvenser förbränningen av olja har, vad ska vi göra nu? Vad kan vara rimligare än att stoppa oljan, om så krävs genom att lägga oss på Bentylgatan 6 och stoppa transporterna från Oljehamnen?
Avslutningsvis något om det juridiska läget. I Brottsbalkens 24 kapitels fjärde och femte paragrafer beskrivs att handlingar som sker i nöd innebär ansvarsfrihet.
När aktivister döms för att de på olika sätt stoppat miljöskadlig verksamhet brukar det låta ungefär så här i domskälen: ”Den enskilde måste acceptera att det är upp till samhällsorganen att göra en avvägning av riskerna med en verksamhet och i vilken utsträckning verksamheten bör tillåtas, se t.ex. NJA 1982 s 621 och NJA 2000, s 302”. NJA 2000, s 302 handlade om en skyddsvärd skog i Svartedalen, Stenungssunds kommun. Inga människors liv eller hälsa skulle ta skada om skogen avverkades, så att det rättsfallet skulle ha någon relevans här är svårt att se. NJA 1982, s 621 är mer intressant, det handlade om att en miljögrupp som hette ”Rädda Voxnadalen” försökte stoppa provborrning inför slutförvaring av utbränt kärnbränsle. Med tanke på att utbränt kärnbränsle är radioaktivt i hundratusentals år finns kanske någon jämförbarhet i det fallet? Nej, faktiskt inte, och det av två skäl:
1. Politiker och myndigheter i Sverige och i andra länder har gjort den intresseavvägning som det talas om i de här rättsfallen, och genom Parisavtalet enats om en plan för att hantera klimatkrisen, problemet är att den förda politiken inte följer planen, vare sig i Sverige eller i andra länder. Och det är inte jag som påstår att så är fallet, det är forskare och organisationer som myndigheterna själva hänvisar till i sina utvärderingar som visar att staten inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att planen ska hålla.
2. Den kanske viktigaste skillnaden mellan NJA 1982, s 621 och det nu aktuella fallet är NJA 1982, s 621 handlade om en risk att kärnbränslet, om något gick fel med slutförvaret, skulle skada människors liv och hälsa. Skillnaden nu är att den globala upphettningen inte riskerar att skada människors liv och hälsa om något ”går fel” med vår planering: den global upphettningen leder redan nu till att människor dör, enbart i Europa dog 60.000 människor under förra året till följd av extrem hetta orsakad av den globala upphettningen. 400 miljoner människor kommer att behöva fly sina hem på grund av den globala upphettningen, om våra planer lyckas, dvs om vi kan begränsa den till 1.5 grader. Det vi kämpar för är att undvika att det blir värre än så, t.ex. att undvika att 2.1 miljarder människor får sina hemtrakter obeboeliga pga av hetta vilket är forskningens bästa uppskattning av vad som kommer att ske med nuvarande utveckling. Det är den nöd som står på spel. Det är den nöd som gör våra handlingar försvarliga.