Fredriks överklagan av tingsrättens dom
15 maj 2024
Överklagan i mål B 6040-24 Dom 20240425.
Jag överklagar härmed samtliga punkter med motiveringar i denna överklagan.
Fredrik Ängdervik
Åtalet i stort
Att det ens förekommer ett åtal i detta mål där jag blivit felaktigt dömd är i direkt motsättning till vad FN uppmanar och rekommenderar sina medlemsstater till. I specialutredningen från FN A/76/222 framkommer med yttersta tydlighet att FN:s medlemsstater och verksamheter med klimatskadlig verksamhet inte bör driva rättsprocesser mot fredliga klimataktivister som utövar civil olydnad. Detta på grund av det planetära nödläge som klimatkrisen utgör. Med andra ord så är åtalet i sig inte förenligt med vad FN önskar. I dialog med åklagaren så framgick det att de inte känner till FN:s specialutredning A/76/222,
detta trotts att det varit ett bifogat dokument i bevisningen. Inte heller ordföranden i Tingsrätten hade läst och tagit till sig detta. Åtalet står också i konflikt med Århuskonventionen, även här finns det goda grunder till att ett åtal inte borde väckts från början. Det är ytterst bekymmersamt när det svenska rättsväsendet inte tar till sig rekommendationer från FN och väljer att ignorera Århuskonventionen. Egentligen borde detta räcka som grund för min överklagan, men väljer att bestrida domen mer detaljerat i texten nedan.
Ansvar
Ohörsamhet mot ordningsmakten -störande av allmän ordning
Tingsrätten gör en felaktig bedömning kring den dragna avspärrningen och det är tydligt eftersom Tingsrättens motiveringar och slutsatser är ytterst motsägande. Ingen av vittnena kunde säga varför avspärrningen upprättades den dagen, de spekulerar kring
att det var på grund av en stundande klimatdemonstration. Men syftet är ytterst oklart. Syftet förmedlas heller ej till den folksamling som fanns på platsen, varvid det var omöjligt för oss att veta vilken sida av avspärrningen vi i så fall borde ha uppehållit oss. Tingsrätten hävdar å ena sidan att det var för demonstranternas säkerhet, dvs hindra att framföra fordon genom
folksamlingen, å andra sidan hindra demonstranterna från att ta sig in på området. Detta är två direkt motstridiga motivationer, speciellt eftersom folksamlingen tilläts att befinna sig på båda sidorna om avspärrningen.
Det verkliga och obestridda syftet med det avspärrningsbandet är att hindra fordon för att använda den infarten pga eventuella störningar i PREEMS produktion, vi måste anta att anställd personal känner till denna funktionalitet eftersom det är en del av deras kontinuerliga säkerhetsarbete och då väljer någon av sina andra två entréer. Denna tes styrks av skyddsvaktens vittnesmål. I detta fallet tror skyddsvakten att han skulle upprätta avspärrningen på grund av en klimatdemonstration, men han visste inte säkert. Fakta pekar på att PREEM självmant valt att leda om trafiken för att kunna upprätthålla sin verksamhet. Detta är alltså information som inte kom fram till oss demonstranter varvid vi inte kunde veta på vilken sida om avspärrningen som vi skulle uppehålla oss, vi kunde inte heller med säkerhet veta varför PREEM just denna dag valt att upprätta en avspärrning för inkommande trafik. Många av aktivisterna har varit på platsen tidigare vid ett flertal tillfällen och denna avspärrning har aldrig tidigare upprättats. Det fanns inte heller någon skriftlig instruktion vid platsen där vi kunde ta till oss den informationen.
Jag hävdar fortfarande att omständigheterna är sådana att jag inte kunnat störa den ”allmänna ordningen” som polisen på plats hade misstanke om när han lagförde mig. Det är en obestridd fakta att PREEM valt att omdirigera sin trafik innan aktivisterna var på plats vilket framkommer i vittnesmålen.
Tingsrättens styrkande av polisens misstanke är spekulativ och är inte förankrad i de fakta som framkommit i bevisning och vittnesmål.
Ansvar
Demonstrationsfrihet
Jag menar att min demonstrationsfrihet blev inskränkt eftersom företag som utövar klimatskadliga verksamheter ska tåla störningar i nära anslutning till sin verksamhet. (FN A/76/222) Eftersom PREEM uppenbarligen hanterat demonstrationen genom att i förtid omdirigera/pausa sina leveranser vid port 1 genom sin självmanta avspärrning så störde vi aldrig ordningen. Polisen ska väga in proportionaliteten i störningen, men detta gjordes alltså inte. Han tog enbart hänsyn till de eventuella förluster ett fördröjt skiftbyte skulle kunna utgöra för PREEM. I vittnesmålet framgår att han inte kände till vidden av den klimatskadliga verksamheten som PREEM står för, dvs ett framtida dödsfall i timmen. Polisen utfärdade därmed den ordningshållande befallningen utan att ta hänsyn till proportionalitet utan enbart med hänsyn till ”Business av usual”. Den faktiska störningen kan egentligen bara räknas efter den, mellan polis och PREEM på förhand avtalade tid, nämligen tiden för skiftbyte 12:00. Vid detta tillfälle så gäller det cirka fem minuter. Det som skedde innan 12:00 kan inte ha stört den allmänna ordningen och vi borde då fått demonstrera vidare efter 12:00 för att få någon verklig effekt. Polisen och PREEM inskränkte våra rättigheter till att demonstrera på oklara grunder. Demonstrationsrätten rankas högre än polislagen, detta har inte Tingsrätten tagit hänsyn till,
vilket är felaktigt.
Ansvar
Nöd
Vad gäller frågan om nöd så delar jag inte heller Tingsrättens bedömning. Det gör inte heller FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, han säger att vi befinner oss i ett planetärt nödläge och att vi omgående behöver stoppa den fossila förbränningen. Även forskarna bakom IPCC rapporterna konstaterar att vi befinner oss i ett nödläge. För vanliga medborgare så kan vi inte stoppa den direkta förbränningen, men vi kan med våra kroppar larma och påkalla hjälp, vilket var exakt det jag gjorde den dagen. Tingsrätten avfärdar detta utan att ens ta ställning till klimatkrisen vilket är besynnerligt, då Tingsrätten behöver väga in nödsituationen och inte kan göra det utan att resonera kring det planetära nödläge som vi befinner oss i. Enligt regler för juridisk metod krävs två steg för att avgöra om det finns en rätt till självförsvar:
- En redogörelse av fakta. Vilken händelse förde den tilltalade enligt resultaten av bevisningen in i den påstådda nödsituationen? Någon bevisupptagning med motsvarande bevisbedömning om konsekvenserna av klimatkrisen förekommer inte alls i Tingsrättens dom. Detta är ett alvarligt brott mot inkvisitionsmaxim som gäller för brottsmål. Straffdomstolen är skyldig att fastställa den materiella sanningen.
- Fakta måste underordnas lagen. Motsvarar den nöd som domstolen ser som givet begreppet nöd i lagtexten? Av 24 kap. 1§ brottsbalken framgår föreskrifter om nödvärn. Rätt till nödvärn föreligger mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp. (vilket klimatkrisen kvalar in på enligt all vedertagen forskning) Eftersom Tingsrätten inte gör några uttalanden om vilken fakta som skulle kunna utgöra en nödsituation kunde detta andra steg inte genomföras. Jag har ännu inte fått veta om Tingsrätten bekräftar eller förnekar klimatkrisen. Om Tingsrätten utan bevisupptagning har kommit fram till att det inte finns ett akut hot mot människoliv i den antropogena klimatkrisen, så borde detta kommit till uttryck i domen. Tingsrätten undvek på ett skickligt sätt att gå in på ärendets kärna. Detta utgör också ett allvarligt brott mot tillämplig lag. Enligt Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet så ”ska bevisvärderingen vara objektiv, neutral och rationell vilket ska säkerställas genom att domstolen har en metod för sin bevisning och att domstolens bevisvärdering ska kunna kontrolleras”.
Detta kan jag inte se att Tingsrätten gjort i min dom. Enligt artikel 2 i Europakonventionen (”Rätt till liv”) har vi alla rätt att försvara oss när våra liv är hotade.
Påföljden
Med tanke på ovan nämnda överklagan så borde inte påföljden behöva kommenteras eftersom jag borde gå fri från påföljd. Däremot så är påföljden även den i direkt strid mot vad FN säger i specialrapporten A/76/22, den är även i strid med Århuskonventionen. Att åklagaren yrkade på högre straffvärde än vad som normalt är rimligt med motivering av att jag varit aktiv i klimatfrågan vid andra tillfällen kan inte ses som annat än ett tecken på ökad repression med ett syfte att skrämma klimataktivister från att fortsätta utöva våra grundlagsskyddade rättigheter. Detta kan inte vara rimligt.