Henrik
15 april 2021
“Som samhället agerar idag så ser det ut som att vi har tänkt att köra den här planeten i botten. Och när den är helt slut så flyttar vi till Planet B. Och det hade vi kunnat göra om vi hade en Planet B, men alla här inne vet ju att vi inte har det. Faktum är att vi är intimt beroende av den här enda planeten vi har för vår överlevnad. Utan en livskraftig moder jord så får vi inte mat, vatten och syre. Och det är precis så mycket som står på spel här”
Så inleds Henriks slutplädering, efter att ha ställts inför rätta i Göteborgs Tingsrätt igår för att ha hindrat ett SAS-plan från att lyfta i slutet av juni förra året. Nedan är Henriks slutplädering i sin helhet:
Som samhället agerar idag så ser det ut som att vi har tänkt att köra den här planeten i botten. Och när den är helt slut så flyttar vi till Planet B. Och det hade vi kunnat göra om vi hade en Planet B, men alla här inne vet ju att vi inte har det. Faktum är att vi är intimt beroende av den här enda planeten vi har för vår överlevnad. Utan en livskraftig moder jord så får vi inte mat, vatten och syre. Och det är precis så mycket som står på spel här.
Det finns något som kallas tröskeleffekter, där planetens förstörelse förstärker sig själv utan möjlighet för mänskligheten att kontrollera. Det blir som att knuffa igång en boll utför en kulle. Den rullar fortare och fortare och det går inte att springa ifatt den. Ett exempel är skogsbränder. När skogen brinner så ger det utsläpp av koldioxid som bidrar till mer uppvärmning genom växthuseffekten. Mer värme ger mer torka som ger mer skogsbränder som ger mer utsläpp. Ju mer skogen brinner, desto mer brinner skogen.
En sådan skenande uppvärmningen är min värsta mardröm, för jag tror att i en sådan framtid så kommer allt fler säga “nu är det för sent att göra något, nu är det kört”. Och jag tror inte att någon av oss vill leva i en sådan värld där ingen längre har något framtidshopp och varje år blir jobbigare än det förra.
Det var min förståelse av tröskeleffekterna som fick mig att bli aktiv i klimatrörelsen.
Det som jag och Göran har försökt att åstadkomma i de händelser vi står åtalade för är att vara ett brandlarm i en akut kris. Vi förstår att folk kan bli irriterade och skrämda av att brandlarmet går igång, men efteråt tycker man nog att det var bra att man blev varnad innan huset brann ner. Den störning som orsakas av brandlarmet är acceptabel med tanke på hur farligt det är med en brand. På samma sätt har vi orsakat små störningar i avsikt att förhindra en katastrof och vi anser därför att vårt agerande är acceptabelt.
På tal om katastrof: Vi har lagt fram bevis för att vi befinner oss i ett planetärt nödläge där människor dör redan idag. Det handlar om hundratusentals människor per år, till och med miljontals om vi räknar med luftföroreningarna.
Vi har också visat att svenska staten försätter oss i ännu större fara genom att inte agera tillräckligt kraftfullt för att skydda oss.
Lagen finns till för att skydda människor och den går att tolka på olika sätt. Någonstans måste var och en göra ett val av vad som är moraliskt riktigt i just den tid vi lever i.
Man kan dra en parallell till en annan tid:
Under andra världskriget dog miljontals judar för att folk inte protesterade. När bussarna körde in i tyska samhällen, tvingade alla judar att gå på och sen körde iväg så skulle man inte protestera, inte ställa frågor, utan göra det som förväntades av en, rätta sig i ledet.
Stör inte utrotningen.
Man skulle kunna hävda att folk inte visste vad som pågick i koncentrationslägrena eller att man hotades med våld om man inte gjorde som man skulle.
Idag har vi också ett samhället som leder till att människor dör. Även om det inte är med uppsåt så är det ändå det som blir konsekvensen av att vi ständigt går över gränsen för vad planeten tål.
Vi som lever nu kan inte skylla på att vi inte visste, eller skylla på att vi var rädda för att bli skjutna om vi protesterade.
Så var och en måste göra ett val:
Ska jag fortsätta att göra det som samhället förväntar sig av mig?
Ska jag fortsätta rätta mig i ledet och därmed också fortsätta delta i det jag kallade “att köra planeten i botten”? Stör inte utrotningen. Ska vi dessutom straffa de som påtalar problemet?
Det är väldigt enkelt och bekvämt att välja det alternativet. Man behöver inte göra något alls, bara fortsätta som vanligt. Rätta sig i ledet, göra det som andra förväntar sig. Man behöver inte ens tänka själv. Men vad får det här lätta valet för konsekvenser? Om mat, vatten och syre står på spel, hur drabbas mina barn? Vad ska de äta när maten tar slut?
Jag pratade med en vän om det här och skojade lite och sade att vi får lägga upp oändliga lager med ketchup och tacosås, för det kommer att bli så torrt annars när vi bara har pengar kvar att äta.
Det finns ett annat alternativ, ett annat val vi kan göra:
Att inte bara fortsätta som vanligt, utan göra något nytt. Ta ställning för livet och för förändring.
Att konstatera att vi befinner oss i ett faktiskt nödläge där människor dör.
Att konstatera att vi utsätts för allt större fara pga att staten gör för lite för att skydda oss.
Att konstatera att vi faktiskt måste aktivera brandlarmet, att störa utrotningen om vi vill överleva.
Att konstatera, som det heter i lagtexten “att nöd föreligger”, och att det rimligt att bryta mot regler för att rädda människors liv.